Möte med Victoriafallen i Zimbabwe

En oväntad vändning

Nomad-trucken kör in i Livingstone i Zambia och alla kliver av vid lyxhotellet Royal Livingstone, som ligger vid den stora Zambezi-floden som snabbt rinner bort mot det stora vattenfall vars dån hörs redan långt innan man ser vattenfallet. Men det är inte ljudet som avslöjar att ni närmar er ett av världens naturliga underverk. Det är den jättelika plymen av vit ånga som stiger upp i fjärran, klara dagar syns den på över en kilometers avstånd!

Stoppet på Royal Livingstone blir kort; ni ska bara stanna till på lunch ute i hotellets trädgård, med utsikt över floden och där till vänster ser ni hur Zambezi-flodens vatten försvinner ner och det vita molnet av vattenspray stiger upp mot himlen för att bilda vattenmolnet som ni har haft i sikte medan ni närmade er Livingstone i trucken. Det för tankarna till en brand i den omgivande grönskan, men är ett resultat av de enorma vattenmassorna som faller nästan 100 meter ner.

Er guide berättar att Victoriafallen är ca 1,7 km brett och 108 meter högt på högsta stället, men att det faktiskt inte är vare sig det högsta eller bredaste vattenfallet i världen; Angelfallen är till exempel högre och Iguazúfallen är bredare. Däremot är det världens största fallande vattenmassa, något ”rökplymen” av vattenånga vittnar om.

Efter att ha ätit en god lunch i solen, ett välkommet avbrott till de enklare, men goda luncher ni har ätit på vägen hit, får ni gå runt i hotellets trädvård och ut på plattformen över floden för att försöka se vattenfallet lite tydligare. Ni förstår varför det lokala namnet på Victoriafallen är ”Mosi.-oa-Tunya”, eller ”Vattnet som åskar”. Det går helt enkelt inte att undkomma dånet från vattenfallet även om ni faktiskt är en bra bit bort, ni är nu på baksidan av vattenfallet på Zambezi-sidan.

När ni gått runt en stund på Royal Livingstones marker går ni ombord på Nomad-trucken igen och trots att några av er hellre vill stanna här på Royal Livingstone och bo i någon av hotellets lyxiga sviter med utsikt över floden, så väntar den riktiga höjdpunkten på andra sidan gränsen, i Zimbabwe.

Trucken gör den korta vägen till gränsposteringen, som ligger i anslutning till Victoria Falls Bridge som ni ska köra över för att komma in i Zimbabwe. Dånet från vattenfallet ökar allt eftersom ni närmar er och bron passerar över vattenmassorna och ni har vattenfallet till höger om er.

Guiden frågar om någon vill stanna till här och hoppa bungyjump och adrenalinnerven rycker till i några av er och två modiga ställer upp, så trucken gör ett längre stopp här så att era reskamrater får göra Evan McGregor och Will Smith sällskap i den skara som har hoppat bungy just här från denna bro över det forsande vattnet. De av er som inte hoppar, tittar på och hejar uppmuntrande när kamraterna får sin säkerhetsgenomgång, vägs så rätt rep väljs ut och så förankrar deras underben med kraftiga spännen och remmar till det kraftiga gummirep som förbinder dem med bron. De turas om att hoppa fram till kanten stödda av två professionella hoppare, ställer sig på kanten och räknas ner av hoppmästaren som har kollat att allt är i ordning och gett klartecken.

3

2

1

Hopp!

Åskådarna ser hur kamraten försvinner över kanten, men vattnets dån utesluter alla andra ljud och det känns som en evighet innan hopparen hissas upp igen, men det har bara gått ett par minuter.

Det breda, fåraktiga leendet på hopparen avslöjar allt om vad denne tyckte om hoppet och medan den andra reskamraten gör sitt hopp, springer den förste till de andra kamraterna och kan knappt sätta ord på hur häftig upplevelse det var att falla handlöst ner mot det forsande vattnet innan gummirepet dras ut till max och sedan fick hopparen att flyga upp, bara för att falla igen, studsa upp, sen ner igen…

Stämningen är hög i trucken när den andra hopparen är klar och de två berättar ivrigt om känslan att hoppa från bron, humöret är på topp när ni stannar på andra sidan och nu befinner er i Zimbabwe, i gränsstaden som delar namn med vattenfallet – Victoria Falls.

Ni stannar igen, nu får alla tid att gå av trucken och in i nationalparken som sträcker sig från bron och längs med vattenfallet på höger sida. Guiden har sagt till att det är bra med paraply eller regnkläder, speciellt om man vill gå nära kanten och se vattenfallen på närmare håll. Några har lyssnat, andra kommer att bli blöta.

Ni går i mindre grupper in i parken, det är grön, frodig grönska med höga träd och ni ser Victoriafallen från ”rätt” sida nu, till skillnad från Zambia-sidan då ni mest såg vattenröken och hörde dånet. Här ser ni vattnet forsa ner i allt dess majestät, medan de fina vattendropparna blåser in genom träden och ser till alla som inte har lyssnat på guiden blir ordentligt blöta. Små regnbågar visar sig i solskenet här och var och det är en härlig syn att beskåda!

Efter att ha tittat på vattenfallet på så nära håll och promenerat runt i nationalparken, går ni ut vid besökscentret och parkeringen, där trucken väntar på er efter att ha kört hit från bron medan ni gått genom parken. Ombord igen och så kör ni till ert boende efter en lång, upplevelserik dag då ni faktiskt fått se Victoriafallens båda sidor. Ni ska bo här ett par nätter, så det finns tid att återvända till Victoriafallen, vid middagen diskuterar några av er om man inte skulle ta och bada i Devils Pool. Men det är en annan historia!