Karolinas tid i Mocambique

Under mina barndomsår växte jag upp i storstadsmyllret i Maputo, Mocambiques huvudstad. Min tid i Mocambique var en tid då staden blev en framväxande och färgsprakande turiststad. En stad kantad av tusentals palmer, jakaranda och akacia. Men en intressant mix av nytillkommen arkitektur och ståtliga, om än något slitna, byggnader som berättar om stadens 500 år gamla kolonialhistoria. Mocambique är en smältdegel av en rad olika kulturella arv. Vilket inte minst märks på den smakrika maten därför att den har både indiska och portugisiska influenser utöver den inhemska. Med sina skiftande landskap skapas en kontrastfylld kompott av azurblått hav, kritvita stränder och röda stigar. Alla leder till landets hemligheter.

När jag blickar tillbaka på tiden i Mocambique ser jag det som en äventyrlig, men trygg uppväxt som kommit att utgöra mina rötter. Där bestod dagarna av alltifrån besök till Maputos flera basarer, för att inhandla inför lördagsgrytans alla ingredienser. Till bilturer över gränsen till Sydafrika in i Krugerparken, för att beskåda alla djur. För att inte tala om de dagar som spenderades vid havet på paradisstränder under loven. De nyrostade cashewnötterna i mammas väska. Minnena är oförglömliga och många från ett land som är rikt inte bara på leenden och naturtillgångar, utan även upplevelsemöjligheter.

Ur resesynpunkt finner du det mesta här. Fantastisk dykning, eller snorkling för den som önskar. Safari på outforskade marker.  Sol och bad längs milslånga stränder. Hantverksshopping. För att inte tala om havets alla läckerheter. Eller varför inte prova Mocambiques version av böngrytan Feijoada. I landet som namngett en av Bob Dylans låtar finns en lokalbefolkning med stor gästvänlighet. Som språkbarriärer och fattigdom till trots gärna hjälper dig med de få medel de har. En resa till Mocambique kommer alltid att etsa sig fast i ditt hjärta, precis som det gjorde för mig under min tid i Mocambique. Hoppas det smakar!