Nar jag var liten och inte visste nagot om Afrika trodde jag att dar sa vandrade elefanter runt lite overallt och man fick passa sig sa att man inte blev uppaten av ett lejon utmed vagen. Riktigt sa ar det ju inte men i Damaraland, i nordvastra delen av Namibia, ar det faktiskt lite sa. Har finns det fortfarande gott om antiloper, zebror, giraffer och till och med elefanter och noshorningar. Det finns aven lejon, leoparder och geparder. Det ar ingen nationalpark som skyddar dessa djur, utan de vandrar fritt. Daremot sa skyddar man vissa omraden sa att manniskor inte far bo dar sa att djuren far vandra fritt utan att stora bonderna.

Sa nu har vi gjort nagot riktigt spannande. Tillsammans med William, John och Barrman, alla duktiga sparare, har vi gett oss ut och forsokt leta upp vilda, svarta noshorningar. I ett par timmar letade spararna efter farska spar som fotspar, urin, bajs, var de atit och annat som avslojade att de precis varit dar och sen at vilket hall de gatt. Sen hittade vi tillrackligt farska spar for att alla lamna bilen och vandra efter den. Det tog ett tag till, vi vandrade genom torkade flodbaddar, foljde stigar som vi trodde den gatt pa tills vi kom till ett buskage. Vi fick stanna ett par steg bakom tills spararna sokt igenom buskagen och dar var hon. De kannde igen henne sen tidigare och de brukar kalla henne Elizabeth. Spararna for aven dagbok over vilka noshorningar de hittar sa att de vet att de fortfarande lever och hur manga som finns i omradet. Allt for att bevara dem och skydda dem fran tjuvjagare. Elizabeth fick se oss och borjade komma i var riktning. ”Turn back, turn back” sa William och vi backade sakta. Hon kom narmare och vi fick soka skydd bland nagra stenar dar hon inte kunde komma upp. Dar stog hon, vid flodbaddens kant och vi var 20 meter fran henne. Otroligt stor var hon och en upplevelse som vi antagligen aldrig glommer.

Nu har vi spenderat 2 helt fantastiksa dagar i Etosha NP. Efter endast 2 timmar forsta dagen hade vi lyckats se lejon 2 ganger, elefanter, och en hel del andra djur. Jag maste saga att den har parken ar helt klart en av de basta i hela sodra Afrika, vilket jag i och for sig nastan sager varje gang jag precis varit pa en safari nagonstans. Men dessa enorma slatter dar det bara kryllar av djur, helt underbart. Man kan latt aka till ett vattenhal och se hundratals zebror som kommer for att dricka, och det tar aldrig slut. tillsammans med springboks, oryx, gnu och en och annan schakal slass de sen om vem som ska fa dricka. Sa vackert att man bara kan sitta dar och titta i timmar. Sen finns det aven de lite mer buskiga omradena dar de mer skygga djuren haller till. I slutet av forsta dagen sag vi en bil som stannat vid nagra springboks. Vi undrade lite varfor, aven om de ar otroligt fina sa finns det ratt manga har och kanske man inte behover anvanda kikare for att se dem som de gjorde. Vi vevade ner rutan och fragade. Dar bland buskarna, satt en leopard och iakttog gasellerna i jakt pa det perfekta tillfallet att sla till. Hon var endast 20 meter bakom dem och de hade antagligen ingen aning, eftersom de bara lag i graset och latade sig i solen. Vi korde en bit runt for att fa en battre vinkel. Plotsligt hoppar leoparden fram, gasellerna for upp direkt och sen tvarstannade alla inom 3 meter. Leoparden gav upp inom 2 sekunder och jag undrar verkligen varfor. Katten vande sig om och stirrade at andra hallet tills hon insag att alla visste precis var hon var och att hon inte hade en chans. Till slut borjade hon ge sig ivag at andra hallet, och da kommer det mest roliga. Gasellerna borjar jaga leoparden istallet. Men det at aldrig upp henne tyvarr.

Pa kvallen sag vi ett smarre svartsjukedrama mellan 2 elefanter som gjorde upp om vem som skulle fa honan. De gruffades och stangades och emellanat flirtade de lite med honan ocksa for att vinna hennes gunst. Arligt talat tror jag att hon inte verkade sa intresserad av nagon av dem och hur det gick det doljdes i nattens morker och jag blev alldeles for hungrig for att stanna.

Precis mitt emellan Windhoek och Etosha ligger Waterberg Plateu. Ett bra stopp for den som ar pa vag at nagot hall har. Waterberg ar precis som det later en hog plata dar de har en hel del djur som man inte hittar sa latt annars i Namibia. Vi bar ute en svang har med guide, for det maste man ha i den har parken. Pa flera stallen har man byggt jattebra vattenhal dar man kan gomma sig i narheten och titta pa djuren som kommer for att dricka. Vi hade otroligt tur att fa se en roan antilop och aven sable som det inte finns sa manga kvar av annars. Och de ar sa fina ocksa. Har finns aven buffel som du inte kan hitta alls i Etosha. Plus for den har parken maste jag saga.

Vagen fran Sossusvlei till Swakopmund kan emallanat bli lite val langtrakig, men sen hamnar man aterigen i ett nytt dramatiskt landskap man inte sett foru. Man stannar var 5:e meter och tar ett nytt fotografi och undrar hur det blev sa har. Att bila i Namibia ar verkligen nagot for den som alskar att fardas genom de mest exrema naturscenerierna.

Sen da Swakopmund, en lite storre hala for den som ar mer aventyrisk av sig. Valdigt mysig stad vid havet och har kan man gora allt fran Sky Diving, sandboarding, quadbiking till kamelridning. Vi har inte gjort nagot av det. Mer besokt en lakare for en mindre infektion och det var inte alls sa dramatiskt. For den som ar radd for att bli sjuk i Namibia kan jag saga att det ar inga problem, det ar fina mysiga sma sjukhus, snabba sjukskoterskor och billigt ar det ocksa. En liten visit kostar bara 80kr. Som hittat.

Nu ska vi aka och titta pa de stinkande, hogljudda 180 000 salarna i Cape Cross. Det blir kul!!!

Idag har vi bestigit Crazy Dune. Det finns en anledning till att en av Sossusvleis hogsta dyner har det namnet. Kanske for att skramma alla normala manniskor fran att ge sig upp dar. Om man tycker att det kan vara jobbigt att ga i los sand en solig dag pa stranden, sa ska man tanka en gang till innan man gor det i uppforsbacke och i Namibioknens hetta. Ett steg uppfor och ett halvt ner igen i en och en halv timme. Men vilken utsikt! Det var helt klart vart det. Sen nar man ska ner igen ar det betydligt lattare och man kan tavla med sma odlor om vem som ar snabbast. De vinner kan jag saga. Sossusvlei ar ett maste om man aker till Namibia. Jag vet inte nagon annanstans man kan fa se nagot liknande. Roda sanddyner hoga som berg omringade av kritvita uttorkade saltsjoar som idag bestar av krackelerad lera. Aker man till Namibia utan att komma hit har man verkligen missat nagot.

Ytterligare en lang dags resa mot kusten och det lilla samhallet Luderitz. Staden ligger mitt emellan havets vagor och oknens dyner. Kan man kalla det en liten tysk hala kanske. Fina hus som mest innehaller olika financiella foretag. Kanske beror det pa att Namibias framsta diamantgruvor ligger i narheten. Pa vagen hit vagar man knappt stanna bilen och defintivt inte ga ut for man kan passera SPERRGEBIET!!!! Skyltar uppmanar en att om man passerar kan man bli direkt anhallen. Och jag har hort att om man rakar se en sten som glimmar och tar den med sig hem far man bota 1 miljon kronor och sitta 8-10 ar i fangelset. Kanske inte vart det for en simpel souvenir.

Pa vagen hit sag vi vildhastar. De fick befinna sig i SPERRGEBIET!!!!! utan att bli anhallna. Det var ju snallt…

De sager att det ar varldens nast storsta kanjon efter Grand Canyon, men det beror visst pa hur man raknar. Spelar ingen roll kan jag saga for nar man ar har ska man anda bara njuta av ytterligare dramatisk natur som Namibia erbjuder. Man kan vandra runt har pa kanten till ravinen och fa en mycket bra utsikt. Det har vi gjort, i flera timmar. Benen kanns lite mora men det var det vart. Sarskilt nar man vet att det gar att lagga sig vid poolen pa ett trevligt hotell och ta en ol efterat.

I solnedgangen gjorde vi en klassisk sundowner. Vi gick en svang upp pa nagra stora stenar, drack en cider och sag pa solnedgangen. Jag sag en orm, nagon form av huggorm. Som en del vet ar jag lite latt fobisk. Jag skrek sa jag nastan grat, men jag overlevde och jag har nog blivit lite mer modig, eller kanske inte…

Var vag har fortsatt genom Kalahari och tillbaka vasterut. En av hojdpunkterna idag var Quiver Tree Forest. Man sager att det ar en fotografs paradis och det kan jag verkligen halla med om. Tank dig att aloevaxter stora som trad med tjocka stammar och blad mot den steniga oknen och den klarbla himlen. Nagra av dem hade aven blommor i klart gult och jag vet inte om jag sett liknande vaxter nagon gang forut. Nej, det har jag inte. I narheten ligger aven Giant’s Playground med lustiga klippformationer i oandlighet. Man kan vandra runt i en del av det och forundras over hur de egentligen hamnade har. Ett tips ar att folja pilarna for man kan latt ga vilse…

Om nagon undrar vad Kalahari egentligen ar kan jag bara saga en sak. Roda sanddyner och sand. Nu har det ju tyvarr regnat lite mer i ar an vad det brukar sa vi kan saga mer roda sanddyner och gult gras. Men nagot av det vackraste jag sett idag var springboks som lag och solade i den roda sanden. Fantastiskt fint!!! Det ar langt ut hit och vi har val sammanlagt mott 10 bilar pa 5 timmar. Men naturen ar verkligen dramatisk. Vagarna ar otroligt raka mil efter mil och vid sidan av vagen reser sig bergsmassiv, slatter breder ut sig och springboks som smaskar gras ser man verkligen overallt. Men det ar vackert!

Efter en mycket lang resa har vi antligen landat i Windhoek. Jag maste saga att det har ar nog en av varldens lugnaste, renaste och sakraste huvudstader. Det hander inte sa mycket har och just darfor ska vi inte stanna sarskilt lange utan i morgon ger vi oss ut pa aventyr runt Namibia. Hang med for det kommer att bli en lang resa.

Ett tips har jag redan dock. Joe’s Beer House har riktigt god mat om man gillar vilt speciellt. Och dessutom en harlig stamning.