Nar jag var liten och inte visste nagot om Afrika trodde jag att dar sa vandrade elefanter runt lite overallt och man fick passa sig sa att man inte blev uppaten av ett lejon utmed vagen. Riktigt sa ar det ju inte men i Damaraland, i nordvastra delen av Namibia, ar det faktiskt lite sa. Har finns det fortfarande gott om antiloper, zebror, giraffer och till och med elefanter och noshorningar. Det finns aven lejon, leoparder och geparder. Det ar ingen nationalpark som skyddar dessa djur, utan de vandrar fritt. Daremot sa skyddar man vissa omraden sa att manniskor inte far bo dar sa att djuren far vandra fritt utan att stora bonderna.
Sa nu har vi gjort nagot riktigt spannande. Tillsammans med William, John och Barrman, alla duktiga sparare, har vi gett oss ut och forsokt leta upp vilda, svarta noshorningar. I ett par timmar letade spararna efter farska spar som fotspar, urin, bajs, var de atit och annat som avslojade att de precis varit dar och sen at vilket hall de gatt. Sen hittade vi tillrackligt farska spar for att alla lamna bilen och vandra efter den. Det tog ett tag till, vi vandrade genom torkade flodbaddar, foljde stigar som vi trodde den gatt pa tills vi kom till ett buskage. Vi fick stanna ett par steg bakom tills spararna sokt igenom buskagen och dar var hon. De kannde igen henne sen tidigare och de brukar kalla henne Elizabeth. Spararna for aven dagbok over vilka noshorningar de hittar sa att de vet att de fortfarande lever och hur manga som finns i omradet. Allt for att bevara dem och skydda dem fran tjuvjagare. Elizabeth fick se oss och borjade komma i var riktning. ”Turn back, turn back” sa William och vi backade sakta. Hon kom narmare och vi fick soka skydd bland nagra stenar dar hon inte kunde komma upp. Dar stog hon, vid flodbaddens kant och vi var 20 meter fran henne. Otroligt stor var hon och en upplevelse som vi antagligen aldrig glommer.
